2007-04
 

Närvärme med valfrihet

År 2003 togs steget på Berga säteri. Olja byttes mot biobränsle, omoderna oljepannor mot egen fjärrvärme.

– Jag skulle inte ha gjort någonting annorlunda. Har man ett värmebehov på vintern som motsvarar spannmålstorkens energiförbrukning är det bara dumt att inte satsa, säger Carl von Stockenström, som tillsammans med sin bror Hans driver Berga säteri strax söder om Strängnäs.

Flygfoto över Berga: privat

 

Fram till 1992 rymde den gamla stenladugården hundratalet mjölkande kor. Då avvecklades djurverksamheten och den 70 gånger 13 meter stora byggnaden stod i princip tom. Nu finns här såväl flislager som halmrivare och matningssystem för spannmål.

Självförsörjande på energi

Flis, halm och spannmål, den nya biobränslepannan klarar det mesta. Man har testat andra bränslen också: spannmålsavrens, oljeväxter, ärtor – samtliga fungerade.

– Vi hade som krav att systemet skulle klara flera bränslen, vi ville ha så många alternativ som möjligt, säger Carl von Stockenström, nöjd med att vara i stort sett självförsörjande på energi.

Halmen och spannmålen kommer från de egna åkrarna med en odlad areal på cirka 500 hektar. Flisen kommer från egen skog och egen salix. El produceras i ett 100 kW vattenkraftverk i den gamla kvarnfördämningen.

Bränsleinmatningen med
transportband, flisficka,
spannmålsskruv och rivare.
I taket hänger expansionskärlet.

 

När värmesystemet kom på tal föreslog många att familjen skulle investera i en helbalspanna för halm, men istället föll valet på ett flödesmatat system: en dansk REKA-panna på 600 kW med rörligt trappstegsroster.

I ladugården finns gott om svängutrymme för traktorn som lastar flis i den egenhändigt snickrade bränsleficka, som byggts på det halmanpassade transportbandet. Halmmatningens kedjedrift har kompletterats med kilskrapor för att klara flisen, och både halm och flis passerar halmrivaren. Även spannmålen tar i princip vägen via rivaren, om än bakvägen, dit den transporteras via ett egenkonstruerat system.

 
Flis minskar sintringsproblem

Utifrån bränslenas kvalitet och behovet av kontinuerlig drift kan Carl von Stockenström välja bränsle. Att elda med spannmål innebär i princip att systemet sköter sig självt, medan flisfickan måste fyllas med traktorkraft med jämna mellanrum.

Om halmen har dålig kvalitet, är seg och blöt, är det bara att lägga ett lass flis på halmbalarna som går in i systemet. Flisinblandningen minskar sintringen, som annars kan vara ett problem vid halmeldning. Fuktig salixflis förbränns bättre om den blandas med halm eller spannmål.

– Men att det ibland funkar bättre att blanda bränslen är något vi fått lära oss på egen hand.

Även styrningen av förbränningen i själva pannan har man till stor del lärt sig av egen erfarenhet. Genom att rikta intagen av sekundärluft framåt, bort från bränsleinmatningen, skapas till exempel en frizon i pannans bakre del. Här kan fuktiga bränslen torkas på pannans första roster. Först på roster nummer två fattar bränslet eld, men hinner trots det brinna till aska i god tid innan det når pannans sista rörliga roster, nummer fyra.

En och en halv kilometer kulvert

Askan matas ut automatiskt med en skruv och samlas upp i en container, där också flygaskan från multicyklonen hamnar. Bränslevalet påverkar askmängden, om man eldar halm måste containern tömmas varannan vecka, flis ger nästan ingen aska alls.

Pannan togs i drift 2003, samtidigt som det då nygrävda närvärmesystemet, vars 1700 meter långa Pex- kulvertsystem förbinder gårdens fastigheter. Grävningen föregicks av noggrann planering.

– Det absolut viktigaste är att hålla koll på kartorna och mäta rätt. Det är inte roligt om man tvingas skarva kulverten. Här gjorde vi ett par små missar och förlorade några onödiga tusenlappar, säger Carl von Stockenström, som börjar ha koll på det mesta som göms under gårdsplanen.

Förutom värmesystemet har man också grävt ner nya vattenledningar och all el på hela gården. Dessutom slingrar sig tunna, optiska kablar under jorden: totalt 1,5 mil bredband har Carl von Stockenström grävt ner i bygden.

"Torken kräver full kräm"

Närvärmesystemets "hjärta"

 

Det egna fjärrvärmesystemet värmer 3 000 kvadratmeter, en yta motsvarande cirka 20 lägenheter. En kall vinterdag krävs 400 kW, sommartid 80 kW, en låg last som pannan klarar. Den kraftigaste kulverten går till spannmålstorken som kräver 600 kW.

– När den är igång behövs all kräm, säger Carl von Stockenström.

Det innebär att alla ledningar i fjärrvärmesystemets hjärta, där de båda pumpar som sköter vattenfördelningen finns, står öppna.

Pumpen som kontrollerar värmen till torken är antingen på eller av, ingenting däremellan. Vattnet som går till resten av fastigheterna styrs däremot av en variabel pump som anpassar vattenflödet efter energibehovet. 15 värmeväxlare distribuerar tappvatten och värme i de enskilda byggnaderna.

Tuff avskrivning ger långsiktig vinst

Totalt räknar Carl von Stockenström med att de investerat 3,5 miljoner kronor på sin energilösning. Biobränslepannan och inmatningen samt reservoljepanna står för 1,3 miljoner kronor.

Carl von Stockenström

 

– För att vara tuffa mot oss själva räknade vi med 10 års avskrivning. I praktiken är det nog snarare 30, kanske 40, år.

Den snålt tilltagna avskrivningstiden innebär att kalkylerna visar på minus – just nu. De 100 kubikmeter olja man tidigare gjorde av med varje år, inklusive drift, innebar en årlig kostnad på en halv miljon kronor. Nu hamnar man på 700 000 kronor per år.

– Men om tio år då kan vi luta oss tillbaka. Då kostar uppvärmningen oss kanske 150 000 kronor om året, säger Carl von Stockenström.

Men visst har man gjort en rejäl satsning. En satsning som kräver engagemang och eftertanke.

– När man ska göra något så här stort ska man ta sig upp över krönet. Man ska vara beredd att åka. Men just där ska man vänta, kanske upp till ett år, innan man gör man slag i saken. Då har man hunnit tänka igenom det mesta och vet att man gör rätt.

Se även

Fakta om energilösningen på Berga

 

Bookmark and Share
Senast uppdaterad: 2013-08-12
Skriv ut
6559730