Kommer biodrivmedlen
återigen få skulden?

av Erik Herland
Seniorrådgivare Näringspolitik
Lantmännen Energi


När världens spannmålsbörser rusade hösten 2008 var många journalister snabba att skylla prishöjningarna på den ökade produktion av biodrivmedel. I DN lastade Lasse Svärd bakluckan full av limpor för att illustrera att etanolproduktionen minskade tillgången på mat och i Aftonbladet hävdade Robert Collin att afrikanska barn svälter till döds pga. etanolbilarna. Till och med vissa forskare och politiker förklarade hungerkravaller och mathamstrande husmödrar med västvärldens förbrukning av etanol och biodiesel.

Nu har spannmålspriserna efter kraftiga fall under 2009 åter stuckit iväg - om än inte till de toppnivåer som nåddes i februari 2008. En orsak är att Ryssland pga. bränder och torka väntas få en nästan halverad skörd. En annan orsak är osäkerheten om hur vädret kan påverka skördarna i Australien och Argentina, vilka skördar först i december. Även här hemma väntas ogynnsamma väderförhållanden leda till den lägsta spannmålsskörden på 15 år.

Välfyllda spannmålslager, låg tillväxt i många ekonomier och inte minst ett relativt lågt oljepris talar dock för att spannmålspriserna snart faller tillbaka. Men osvuret är bäst! Vad händer exempelvis om den höga prisnivån ligger kvar och vi får ett vetepris uppemot 2-3 kr per kg? Kommer vi då åter få en opinionsstorm mot biodrivmedel? Förhoppningsvis inte, efter som det nu finns flera tunga rapporter som i stort friskriver biodrivmedlen från prisuppgångarna på jordbruksprodukter.

Världsbanken frikänner biodrivmedlen
Den senaste”Placing the 2006/2008 Commodity Price Boom into Perspective” kommer från Världsbankens Development Prospect Group. Ekonomerna John Baffes från Världsbanken och Tassos Haniotis från EU-kommissionen konstaterar där att biodrivmedel omöjligen kan få några större priseffekter så länge de bara utnyttjar 1,5 % av världens åkerareal. Bl.a. visar rapporten att majspriserna i stort låg stilla under den första expansionsperioden för USA: s etanolproduktion och oljefröpriserna sjönk när EU startade sitt biodieselprogram. Råvaruprishöjningarna kom istället när etanolanvändningen och biodieselanvändningen i EU planade ut.

Höga oljepriserna leder till höga livsmedelspriser
Världsbanksrapporten ser istället de höga oljepriserna som den viktigaste förklaringen till prisboomen på livsmedel, även om tillfälligt dåliga skördar i några större exportländer och ett lågt ingående lager var utlösande faktorer. Således menar författarna att livsmedelproduktionens stora energianvändning skapar ett ofrånkomligt samband mellan priserna på jordbruksråvaror och råolja.

Rapporten pekar emellertid ut fler syndabockar än oljan bakom de skenande livsmedelspriserna. En är nationella försök att genom exportstopp och prohibitiva avgifter begränsa prisgenomslagen på den egna marknaden. En annan är den kraftigt växande terminshandeln med jordbruksråvaror.

Terminshandels roll omtvistad
Just råvaruspekulanternas roll värderas emellertid helt annorlunda av OECD. I rapporten” The Impact of Index and Swab Funds on Commodity Futures Markets” kommer man med en ekonometrisk modell istället fram till att råvaruspekulanterna haft en prisutjämnande roll och att den ökande användningar av råvaruindexfonder under 2006 – 2008 inte orsakade en prisbubbla för terminspriserna. Studien omfattar såväl jordbruksråvaror som energiprodukter.


Vad innebär EU:s mål till 2020?
Men vad händer med livsmedelspriserna vid en fortsatt ökad produktion av åkerbaserade biodrivmedel? Världsbanksekonomerna refererar här till EU-kommissionens bedömning att 10-procentsmålet för förnybar energi i transportsektorn kan höja spannmålspriserna till år 2020 med måttliga 3-6 (solrosor). Man framhåller också med stöd av bl.a. rapporter från amerikanska USDA att en utebliven biodrivmedelsexpansion troligen leder till sänkta råvarupriser.

Att produktionen av etanol och biodiesel skapar ett för odlarna välkommet prisgolv har vi också belägg för på den svenska marknaden. Alternativet med långsiktigt sjunkande råvarupriser, alltså den långsiktiga trend vi sett under årtionden, leder till ett sämre arealutnyttjande och lägre produktivitetsutveckling i såväl i- som u-länder. Då blir det, som jag ser det, svårare att tackla globala utmaningar som växthuseffekten, fattigdomsbekämpning och en miljard svältande människor.




Din kommentar visas först sedan den har godkänts av en webbredaktör. Ange alltid e-postadress (den visas inte vid kommentaren) och glöm inte att skriva under din kommentar med signatur.


Bookmark and Share
Senast uppdaterad: 2011-09-06
Skriv ut
6625815