2010-12-28

Rörflen till värmeverk
– en affär under utveckling 

I Västerbotten finns både köpare och säljare: energibolag som gärna blandar rörflen i bränslemixen, och lantbrukare som låter energigräset växa. Att få lönsamhet är dock inte lika självklart.

-Vi måste i princip få ner kostnaderna i alla moment: odling, skörd och transporter, säger Sven-Erik Wiklund som är en av 21 odlare som levererar rörflen till Skellefteå Krafts kraftvärmeverk i Hedensbyn.

Redan efter ett par år kan rörflenet nå en höjd på över två meter. 
Foto: Erik Bäckström
 
Huvuddelen av odlingarna etablerades våren 2007 inom projektet ”Ökad produktion av biobränsleråvara – minskat oljeberoende”. Här ingick inte bara 20-talet odlare i Skellefteåområdet, utan lika många i Umeåtrakten. Sammanlagt 420 ha rörflen såddes in. Båda de lokala energibolagen: Umeå Energi och Skellefteå Kraft, deltog i projektet och betalade också ut ett anläggningsstöd på 2500 kronor per hektar.

-Från det att man dödar föregående gröda tills man får betalt för första skörd tar det 2 ½ år, så det är helt klart bra om man kan komma överens om någon form av a conto betalning, kanske ett anläggningsstöd som kan betraktas som en förtids energileverans. Annars får man som lantbrukare ligga ute med väldigt mycket pengar, säger Sven-Erik Wiklund vars egen gård ligger i Djupliden, 2 ½ mil sydväst om Skellefteå. Här odlar han nu sammanlagt 10 hektar rörflen, av vilka mer än hälften, sex hektar, såddes in sommaren 2010.

Noggranna förberedelser ger högre skörd

När rörflenet väl skulle sås in 2007 var det snabba puckar. Kanske för snabba. Sven-Erik konstaterar att det blev ont om tid för förberedelser, att dränera, kalka och kontrollera markstatus. Många av odlingarna i projektet las på sämre marker som inte lämpar sig för rörflen, till exempel lågt liggande våta partier.

-Man ska inte fuska i starten och tro att det ger sig själv - det gör det inte. Eftersom rörflensvallen har så lång liggtid, 10-12 år, är det värt att satsa några hundringar extra på att göra rätt från början. Det har man igen i större skördar senare.

Foto: Rikard Stjärnbäck                  

 

I Skellefteå och Umeå slås röflenet sen höst och får sedan ligga i sträng för att sedan samlas upp under våren.
Foto: Erik Bäckström

 

Den rörflen som såddes in 2007 skördades första gången senhösten 2008/våren 2009 och då blev skillnaderna mellan de olika odlarna i projektet tydliga. Skördemängderna varierade kraftigt, från 3 till 7,9 ton/ha (vatten inräknat). Sven-Erik fick en skörd på knappt 6 ton/ha. Medelskörden i projektet landade på 4,19 ton/ha, långt under vad som krävs om odlingen räknas vara lönsam (7 ton/ha).

Omräknat i energimängd gav första säsongens skörd i projektet som helhet 13,4 MWh/ha. Andra odlingssäsongen (skördades senhösten 2009/våren 2010) blev det lite bättre: 14,3 MWh/ha. Fortfarande är skördarna dock för små för att nå upp till det man räknade med att få ut vid projektets start; 20 MWh/ha.

Bättre lönsamhet med låg fukthalt

Energimängden påverkas inte bara av skördemängden utan också av fukthalten. Även här är skillnaderna mellan odlarna stora. Rekordodlaren finns i Umeå. Säsongen 2009/2010 fick han en skörd på 7,7 ton/ha. Med en vattenhalt på 13 procent innebar det en energimängd på 32,5 MWh/ha.

-Skördemängden och fukthalten slår väldigt mycket på lönsamheten, och det är något som vi odlare kan påverka. Har man skött åkern och försöker hålla fukthalten låg går det att få lönsamhet. Min svaghet är fukthalten, säger Sven-Erik Wiklund.

-Det här året var jag uppe i 29 procent, i fjol låg jag på 21. Jag överraskades av den första snön i början av november vilket försenade skörden. Så smälte snön bort, och då slog jag. Sen hade jag för bråttom på våren, jag skulle ha väntat ett par dagar till. Man ska helt enkelt resonera som vid vanlig höskörd, är det verkligen tillräckligt torrt?

Skörd i två steg

Skörden sker alltså i två steg: slåtter sen höst och ihopsamling tidig vår. Slåttern sker antingen med slåtterkross, eller med slåttermaskin och efterföljande strängläggning.

Foto: Erik Bäckström                       

 

Genom att lyfta och lufta strängen på våren kan skördespillet minska. Foto: Erik Bäckström
 
-Jag har en slåtterkross, men det går onödigt tungt även om jag ställt ifrån allt som går. Det bästa är en vanlig rotorslåtterbalk, säger Sven-Erik Wiklund.

På våren gäller det att vara lagom snabb ut på åkrarna. Efter att tjälen gått ur marken har man i Västerbotten ungefär två veckor på sig innan de nya skotten börjar gro. Innan dess måste skörden vara bärgad. Samtidigt finns alltid risk för körskador på de fortfarande mjuka åkrarna.

Under vintern packas strängarna under snötäcket, och flera av odlarna väljer därför att lufta och/eller vända strängen på våren även om man därmed riskerar större körskador. Genom att lufta strängen får man ner fukthalten och gräset blir lättare att samla ihop.

Köparen bestämmer hur skörden bärgas

Umeå Energi vill ha rörflenet levererad i balad form för att kunna lagra bränslet.
Foto: Erik Bäckström
Till Skellefteå Kraft levereras löshackad röflen som tipps direkt i kraftvärmeverkets bränsleficka.
Foto: Håkan Öhrberg

 

De odlare som levererar till Umeå energi pressar därefter rörflenet till rund- eller fyrkantsbalar. I Skellefteå vill energibolaget ha rörflenet levererad i lösvikt för att direkt i bränslefickan blanda energigräset med flis och torv.

Några skördemässiga nackdelar med att leverera lös rörflen ser inte Sven-Erik Wiklund. Däremot är naturligtvis lös rörflen svårare att lagra än balad sådan, och lastbilen måste köra fler vändor till värmeverket för att leverera samma mängd energi. Å andra sidan kräver balhanteringen två extra arbetsmoment: vid skörden måste balarna transporteras till avlägg och de måste dessutom sönderdelas vid värmeverket.

 

Snittvagn bättre än hackvagn

I Skellefteå har finfördelning och lastning skett med snittvagn, hackvagn eller självgående hack med bredvidgående vagnar.

-Det verkar vara bättre att snitta än att hacka. En snittvagn packar bättre och det går åt färre kWh, säger Sven-Erik Wiklund.

Det hopsamlade gräset stackas sedan upp vid landsvägen i väntan på vidare transport till värmeverket. En eller annan regnskur ser Sven-Erik inte som något större hot. Gräset torkar snart upp igen.

-Då är jag mer orolig över att det ska blåsa bort i en rejäl storm…

Transportkedjan måste effektiviseras

Tranport till värmeverken sker ofta på lastbil.
Foto: Torbjörn Wennebro

Om avstånden är korta kan det löna sig att köra traktor med vagn direkt till värmeverket.
Foto: Håkan Öhrberg
I Skellefteå har huvuddelen av transporten skett med lastbilsekipage med containrar, alternativt med flisbil. Lastningen av det lösa rörflenet har skett med hjullastare eller bilburen kran. Det här är ett av de moment där kostnaderna kraftigt översteg budget 2008/2009. Hackad rörflen är fluffig och densiteten vid lastning i container ligger på 50-70 kg/kubikmeter. Samtidigt visar erfarenheterna att det inte är själva transportsträckan som kostar pengar även om lastbilen kör mycket luft, den största kostnaden ligger på lasting och lossning.

-Transporterna måste effektiviseras om vi ska få vettig lönsamhet på detta, säger Sven-Erik Wiklund.

Maskinringen är spindel i nätet

Samordningen av transporterna sköts av Maskinringen. Det är också Maskinringen som har kontraktet mot energibolagen, och motsvarande kontrakt mot odlarna. Rörflenet leveras fritt värmeverkens anläggningar.

Foto: Rikard Stjärnbäck                  

 

Att leverera balad rörflen kräver ett extra arbetsmoment vid värmeverket där balarna måste sönderdelas. Foto: Rikard Stjärnbäck
-Skellefteå Kraft betalar cirka 200 kronor/MWh för vår löshackad rörflen, i Umeå får de något mindre eftersom balarna inte är färdiga att stoppa i pannan utan måste söderdelas av värmeverkets personal, säger Sven-Erik Wiklund.

Ett långsiktigt avtal med energibolaget, och ett bra pris för det levererade röflenet, är en förutsättning om rörflen verkligen ska bli en framtidsgröda i Västerbotten.

-Så länge Skellefteå Kraft är intresserade av att köpa rörflen fortsätter vi, säger Sven-Erik Wiklund, som trots att vinsterna låter vänta på sig tänker fortsätta odla rörflen.

Konkurrens om råvaran bra för affärerna

-Alternativen är sämre. Jag vill att marken brukas. Det känns inte meningsfullt att lägga marken i träda och köra betesputs vår och höst för att det ska se bra ut. Då är det här bättre.

Han påpekar också att rörflen skulle bli betydligt mer lönsamt om massaveds- och energipriserna fortsätter uppåt.

-Häromkring byggs flera nya kraftvärmeanläggningar. Umeå energi har en ny panna, Boden har en ny anläggning och Ö-vik bygger nytt. Samtliga behöver bränsle. Det borde gynna oss, även om alla anläggningar inte kan elda rörflen. Konkurrensen om råvaran hårdnar.

 

 

Se även

Efterkalkyler från projektet  Rörflensodling i Västerbottens kustland odlingssäsongen 2009/2010.

Sven-Erik Wiklunds rörflensodling ingår, tillsammans med 44 andra odlares, i projektet Åker/Rörflen vid kusten. (Projektet leds av Maskinring Norr och presenteras på Hushållningssällskapets webbplats.) 

I projektets rapporter  finns mer detaljerade uppgifter om odling, skörd och ekonomi.

Rörflen vid kusten är en del av det större projektet  Bioenergigårdar i ett nytt landskap som koordineras av Länsstyrelsen i Västerbotten. 

 

 

 

Bookmark and Share
Senast uppdaterad: 2013-08-12
Skriv ut
6496696